Fick mig en fråga idag som fick mig att tänka till lite. En fråga om mig och mitt förflutna, vad tusan ska man svara när man själv inte vet svaret. Allt kom tillbaka att jag har ingen aning. Fast inte på en ledsamt sätt som det skulle varit för kanske ett halvår sen. Nu är det mer, tiderna förändras, människor förändras och vissa förändras till de bra och andra till de sämre. Själv har jag vuxit enormt som människa på en senare tid och kanske till de bättre och även till de sämre. Men jag har kommit så mycket längre än vad jag någonsin trodde, ett hopp som man inte tror på, ett hopp som jag lever på idag. Jag har funnit så mycket människor på en så kort tid som är så goda vänner och som jag aldrig skulle kunna tänka mig att leva en dag utan. Något jag lärt mig under de senaste året är att aldrig fastna, det gjorde jag, helt och hållet. Det tog mig ett tag och ta mig ur de, men mina närmaste gav inte upp hoppet, dem fanns alltid där, även om jag va helt odrädglig, jag stängde ut dem, ville inte, orkade inte. Fyfan vad man tröttnar på att må dåligt, jag hatar de och kommer säkert infinna mig i det igen, det kommer alla, en gång, flera gånger! Idag kan jag inte må bättre, eller jo det kan jag. Jag ligger med en förskräcklig halsfluss och tycker väldigt synd om mig själv, men det älskar jag. Från och med nu tar jag upp bloggandet igen.